Historia

Järla sjös historia

 Jarla HerrgårdJärla sjö rymmer mycket historia, där det mesta som gått att bevara har bevarats. Här har vi samlat en del av det som skrivits om Järla sjös – historia, bakgrund, tillkomst, tankar och mål.

De tidigaste lämningarna inom Järla av människor går tillbaka till vikingatiden. Både hedniska och kristna gravar från den tiden har hittats.

I en av gravarna, som grävdes ut när turbinfabriken skulle byggas 1895, hittades ett 50-tal järnnitar, troligen har de tillhört en båt. Järla Sjö har en spännande historia att berätta.

1400-1500 talet

Gustav Vasa

Gustav Vasa

Den tidigaste skriftliga källan är några hundra år yngre. Hela Sicklaön, inklusive Järla, överlämnas 1426 från ”Kungl regeringen” till Stockholms stad.

Sten Sture den äldre ägde Järla Gård på 1480-talet. Han bodde dock inte på gården utan arrenderad ut den, troligen till ”Oleff i Jerle” som finns omnämnd i Stockholms Stads Tänkebok.

Borgaren i Stockholm, Lars Budde, bytte till sig Järla Gård 1492. Hans släkt var aktad och välbärgad, en av dess medlemmar, rådman Magnus Budde, blev senare ett av offren vid Stockholms blodbad.

Svartbrödraklostret fick överta Järla Gård i början av 1500-talet, men vid riksdagen i Västerås 1527, då Gustav Vasa varit kung i fyra år, återgick många klosteregendomar till sina ursprungliga adliga ägare. Vem dyker då upp som ägare till Järla om inte Gustav Vasa själv, som var släkt med Sten Sture.

Gustav Vasa lät dämma upp Järlasjön för att få nödvändig fallhöjd och vattenmagasin för den nylagda kvarnen vid Danviken.

För att slippa ha ett sjukhus eller hospital som det då hette på Gråmunkeholmen, dagens Riddarholmen, alldeles i närheten av det kungliga slottet så grundades Danvikshospitalet. För att få pengar till driften fick hospitalet gårdarna Hammarby, Sickla, Skuru, Duvnäs och Järla.

Alla dessa donationshemman såldes så småningom, men blev länkade till Danviken. Vid alla försäljningar skulle tre procent av köpeskillingen betalas till hospitalet.

Detta gällde faktiskt ända fram till 1962.

1600-talet

Karl XII

Karl XII

Tygmästare Anton Monier övertar Järla 1629, han hade då drivit Nacka krutbruk sedan tio år. Monier var holländare och lockades till Sverige av Gustaf II Adolf. Kungen hade Anton Moniers förtroende, han var sändebud hos tsaren och överkommendant i Stralsund och Vorpommern.

Men efter Gustaf II Adolfs död bytte han sida och gick i kursachisk tjänst. Hans svenska egendomar beslagtogs och Danviks hospital blev på nytt Järlas ägare.

Sonen till en avsatt och senare halshuggen präst, övertog Järla 1651. Nicolaus Skunck byggde den första större gården på Järla och möjligen finns delar av denna första gård fortfarande kvar i den nuvarande Järla Gårds stomme. Han var hovrättsassessor, häradshövding och slutligen lagman.

Järla Gård ärvdes av sonen Carl Skunck 1676, som dessvärre även ärvt som farfars hetsiga lynne. Han stack sin värja i ryttaren Anders Hogell och tvingades fly utomlands. Carl Skunck kom genom kunglig lejd tillbaka för rättegången där han blev dömd till döden, men tack vare den givna lejden kunde han återvända till Tyskland.

Näste ägare av Järla är en av de mest framträdande männen i kung Karl XI:s omgivning, fältmarskalk greve Jakob Johan Hastfer. Han beskrivs som en ganska osympatisk människa, högmodig, råbarkad och utan verklig bildning. Men orubbligt trogen sin konung.

Som generalguvernör i Livland genomförde han där reduktionen (indragning av adelns gods till kronan) med osedvanlig hänsynslöshet. Det hat som detta framkallade bland den inhemska adeln anses vara en av de främsta orsakerna till Sveriges förlust av östersjöprovinserna.

1700-talet

Ostindiska kompaniet

Ostindiska kompaniet

Tillbaka till Järla som återigen hamnat i hospitalets ägo. Järla arrenderas ut till bland annat kämnären Wideman, inspektor Ingelius och sekreteraren Standert.Ostindiska Kompaniet

Hans Fredrik Standert adlas 1720 och som Standaerhielm köper han gården 1724.

En framstående representant ur den exklusiva storfinansiella krets som kallades för skeppsbroadeln, Ostindiska kompaniet direktör Jean Henri Le Febure, flyttar 1752 in på Järla som ny ägare. Han drev Gimo bruk i Roslagen, grundade ett konstgjuteri för fingerborgar i Norrköping och satt i första styrelsen för Jernkontoret.

Le Febure uppför flyglarna på Järla gård och bygger också till huvudbyggnadens övervåning och man kan också förutsätta att han lät försköna gården med alléer, park- och trädgårdsanläggningar i tidens stil.

Han var aktiv i hattpartiet och när mössorna kom till makten tillsattes en räfstkommission och många av hattar dömdes till kännbara straff för att ha missbrukat sin ställning för ekonomisk vinning. Jean Henri Le Febure dömdes att återbetala 20 tunnor guld, eller hela 6.000.000 daler silvermynt, samt till en månads fängelse på bröd och vatten.

Eftersom hattarna åter kom till makten verkställdes inte domarna, men till klen tröst för Jean Henri som dog året därpå. Hans son Jean sålde Järla 1775 till en annan representant av skeppsbroadeln, kommerserådet Henrik Hebbe.

Denne hade grundat sin egen rörelse, Barnängens klädesfabrik vid Ersta.

1800-talet

Visning av mjölkseparator

Visning av mjölkseparator

Efter Hebbes död 1808 övertar kapten Carl Oldenburg och hans maka Maria Zelling Järla gård. Carl Oldenburg hade 16 år tidigare varit Gustav den III:s adjutant på maskeradbalen.

På grund av bristande ekonomiska resurser måste Oldenburg lämna Järla och den finske generallöjtnanten greve Johan Henrik Tawast tar över Järla. Han har som ung officer tjänstgjort vid det berömda svenska regementet Royal Suédois på den tiden Ludvig XVI fortfarande var kung i Frankrike.

Näste ägare till Järla Gård flyttar in 1820. Det är Carl Löwenhielm, ”illegitim” son till Karl XIII.

Han var en framgångsrik diplomat, Sveriges delegat vid fredskongressen efter Napoleonkrigen i Wien 1815, och stadsråd 1822-39. Under Löwenhielms tid arbetar en trädgårdsmästare, sju drängar och fem pigor på Järla gård.

Sedan är det åter dags för en medlem ur grosshandlarsocieteten att ta över Järla, E. G. Hedberg. Från hans tid finns ett brandförsäkringsbrev bevarat. Där framgår att huvudbyggnaden består på nedre våningen av nio målade rum och tre förstugor, övervåningen av förstuga, salong med dyrbara tapeter och fyra målade rum. Det finns dessutom bl a en bränneribyggnad och ett brännerimagasin. På denna tid var hembränningen vanlig och ofta den mest betydande inkomsten för gårdar i Stockholms närhet.

Friherre Otto Wilhelm Stael von Holstein, som övertog Järla 1833, bodde längre än någon annan ägare på gården. Han ägde Järla i 40 år och bor där ytterligare elva år. Han var bland annat justitieråd, konsultativt statsråd, justitieråd igen för att 1850 bli generalpostdirektör. Under hans tid introduceras frimärkena i Sverige.

Sin fina titel till trots, von Holsteins ekonomi blev allt sämre, envisa rykten säger att han var en hängiven men usel kortspelare, Han skulle, enligt samma rykten, spelat bort två av sina gårdar, Saltarö på Värmdö och Össbygarn i Roslagen, på en enda natt.

Lantbrukaren, tillika skol- och kyrkorådet Johan Ulrik Helén, blir den siste som äger lantgården Järla. För nu tränger de moderna tiderna verkligen på. Wideqvist läder- och remfabriksaktiebolag bygger 1888 den stora byggnaden nere vid vattnet.

Två år senare arbetade närmare 50 man med att tillverka drivremmar för industrimaskiner.

I början av 1890-talet grundas den första planerade villastaden i Sverige, Saltsjöbaden. Till Saltsjöbaden kan man åka tåg på den nyinvigda järnvägen som går förbi Järla. Därför köps Järla Gård av Wallenberg för att stimulera industrietableringar. Detta för att industrierna genom godstransporter skulle öka till järnvägen inkomster.

Gustaf de Laval, som på Kungsholmen i Stockholm börjat tillverkningen av sina ångturbiner 1891, köper 1895 marken kring Järla Gård och redan året därpå står en tvåvåningsbyggnad för ritkontor och administration, en envåningsbyggnad för provrum och kraftcentraler och den stora maskinhallen med sitt sågtandade tak klara för inflyttning.

Byggnaden beskrivs så här i tidskriften Svenska industriella verk och anläggningar:

”Maskinverkstaden är genom alla moderna anordningar, som tillämpas, en af de mest praktiska man torde finna i vårt land. Till följd av det omsorgsfulla studium, som nedlagts på sågtakens konstruktion, är verkstaden särdeles glad och ljus samt varm och hälsosam”.

Ångturbinerna som de Laval tillverkade var genom sitt höga varvtal särskilt lämpade för direktdrift av elektriska generatorer. Kunder var småindustrier och bostadshus, fartyg, men också elverket i Saltsjöbaden och Saltsjöbanan. Tillsammans med Asea hade de Laval ansvar för alla elleveranser till världsutställningen i Stockholm 1897.

1900-talet

Gaveln på de Lavals fabrik

Gaveln på de Lavals fabrik

Det var här som Gustaf Dalén visade sina ritningar för Gustaf de Laval. Dalén började som turbinkonstruktör hos de Laval sedan han studerat fem år på Chalmers, men startade snart sitt eget företag för att konstruera gasverk för framställning av acetylen, ett alternativ till elbelysning framför allt på landsbygden. 1904 hade AGA 15 anställda, året därpå uppfann Dalén ”klippljusapparaten” för fyrar. Det verkliga genombrottet kom när AGA 1911 fick prestigeordern från Panamakanalen på fyrar och bojar och bolaget flyttade året efter med sina 150 anställda till Lidingö där det fortfarande finns kvar. Men det blev inte tomt efter Dalén och AGA. De Lavals företag gick mycket bra och en 200 meter lång montagehall byggdes 1911. Det var en av de första betongbyggnaderna i landet och en av de största industrihallarna på sin tid. Några år senare byggs också en elektrisk verkstad och ett tackjärnsgjuteri.

Verksamheten fortsatte att expandera och fram till 1960 uppfördes en rad byggnader inom området. Genom en sammanslagning mellan de Lavals ångturbin AB och Svenska Turbinfabriken AB Ljungströms i Finspång bildades 1959 Stal-Laval Turbin AB som fem år senare flyttade sin produktion till Finspång. Många småindustrier har sedan varit hyresgäster i området som ofta bytt ägare, Plinius, Lundbergs, Oskarsborg och Peab. Området ägs sedan hösten 1998 gemensamt av Wihlborgs, HSB och Riksbyggen. Järla industriområde anses idag ha stort kulturhistoriskt intresse. Järla gård, med sitt säteritak, sina flyglar och sina höga vårdträd har fortfarande en typisk herrgårdskaraktär. Här finns också välbevarande fabriksbyggnader, exempel på tidig och intressant industriarkitektur, t ex montagehallen och Ättiksfabriken. I Järla industriområde kan man se tydliga tecken på hur den lantliga idyllen Nacka omvandlades till en industrikommun.

Järla gårds ägare

Jarla Herrgård

Jarla Herrgård

~1480 Sten Sture den äldre 1767 Sonen Jean le Febure
1492 Borgaren Lasse Budde 1775 Kommerserrådet Henrik Hebbe
~1500 Svartbrödraklostret 1808 Kapten Carl Oldenburg
1527 Gustav Vasa 1814 Greve Johan Henrik Tawast
1536 Olof Mårtensson 1820 Carl Axel Löwenhielm
1551 Danviks hospital 1823 Grosshandlare E.G. Hedberg
1582 Clemet Olofsson 1833 Friherre Otto Stael von Holstein
1619 Trumpetaren Anders Håkansson 1873 Lantbrukare Johan Ulrik Helén
1629 Tygmästaren Anton Monier 1892 Kapten J.O. Wallenberg
1636 Danviks hospital 1895 AB de Lavals Ångturbiner
1651 Lagman Nikolaus Skunck 1962 Fastighets AB Stockholm-Saltsjön (Saltsjöbanan)
1676 Carl Skunck 1985 Fabege Fastighets AB Ståhls Byggnads AB
1682 Greve Jakob Johan Hastfer 1989 Fastighets AB Plinius
1696 Danviks hospital 1995 Wihlborgs Fastighets AB
1720 Hans Fredrik Standert adlad Standaerhielm 1997 Oskarsborg och Peab
1752 Direktör Jean le Febure Ostindiska kompaniet 1998 HSB, Riksbyggen och Wihlborgs

Industrin

Ättiksfabriken

J Wideqvists Läder- och Remfabrik uppförde 1888 byggnaden för tillverkning av sulläder och drivremmar för industrimaskiner. 1900 ombildades företaget till Järla Läder- och Remfabrik. Vid garvningen användes garvsyra som utvanns ur granbark.

AB Th Winborgs & Co köpte fabriken 1925, i första hand för tillverkning av Winborgs ättikssprit men även såser, senap, läsk och cider har tillverkats här. 1952 flyttades verksamheten på grund av brist på kvinnlig arbetskraft och byggnaden köptes av de Lavals Ångturbin, och inreddes för kontor och förråd. Nacka brandstation fanns även här 1952-1965. Läs mera om Winborgs historia >>

AB de Lavals Ångturbin

Gustaf de Laval, som på Kungsholmen i Stockholm börjat tillverkningen av ångturbiner 1893, köpte 1895 genom AB de Lavals Ångturbin marken kring Järla gård för 75.000 kr, och inom ett år stod en tvåvåningsbyggnad för ritkontor och administration och den stora maskinhallen med sågtandstak klara för inflyttning.

Turbinerna användes för direktdrift av elektriska generatorer till småindustrier, bostadshus och elverk. Senare utvecklades de större s. k. multipelturbinerna för bl. a. propellermaskiner till fartyg. Till kryssarna Tre Kronor och Göta Lejon levererades på 1940-talet dubbla huvudturbiner på vardera 45.000 hästkrafter. Efter en sammanslagning 1959 bildades Stal-Laval Turbin AB som 1964 flyttade sin produktion till Finspång. Läs mer här >>

Redan år 1883 grundade Gustav De Laval, AB Separator (senare Alfa Laval) tillsammans med Osvcar Lamm J:r. Läs mer om Alfa Laval >>

AB Gasackumulator (AGA)

Svenska Karbid & Acetylén AB startades 1899 av Axel Nordvall för tillverkning av mindre gasdrivna belysningsanläggningar för järnvägsvagnar och liknande. Firman köpte den nordiska patenträtten på en fransk uppfinning att lösa acetyléngas i aceton och anställde Gustaf Dalén som överingenjör. Svenska Karbid ombildades 1904 till Gasaccumulator AB. Nordvall lyckades övertala Dalén att stanna som konsulterande ingenjör.

Året därpå presenterade Dalén för Lotsverket sin konstruktion av en klippapparat som innebar att gasförbrukningen vid fybelysning kunde minskas med nio tiondelar. Gasaccumulator övertog exploateringen av Daléns uppfinning och början till ett världsföretag var lagd.

Nästa stora uppfinning var sammansättningen av den massa som man skulle fylla gastuberna med för att minska explosionsrisken.

Den tredje uppfinningen var solventilen som presenterades 1907.

Stopparverkstad och gasstation fanns här till 1912 när bolaget flyttade till Lidingö. Samma år hade Gustaf Dalén fått Nobelpriset i fysik och förlorat synen i en sprängolycka. Läs mer här >>

Vingslag

Den 28 juni 2006 besökte 46 släktingar till Gustaf Dalén (många från Sydafrika) Sverige och Järla sjö.

Visning av Gustaf Daléns första fabrik

Visning av Gustaf Daléns första fabrik

Gustaf Dalén hade fyra barn: Maja Silfverstolpe 1904-1995, jur.kand och landstingsledamot, Gunnar Dalén 1905-1970, civilingenjör, vd på AGA, Anders Dalén 1907-1994, läkare, Inga-Lisa Keen 1910-2006, Sydafrika.

Inga-Lisa gifte sig 1934 i Lidingö kyrka med engelsmannen Raymond Keen som kort därefter fick förfrågan från sitt företag, Robinson British Papersacks, om han vill arbeta på dotterbolaget i Kapstaden under 1-2 år. Det blev hans arbetsplats fram till pensioneringen bortsett från fem år i brittiska armen i Egypten under andra världskriget. Just efter pensioneringen bodde de i tio år på Isle of Man, men återvände sedan till Sydafrika och sina fyra barn och barnbarn.

Nu har bägge avlidit och skulle begravas i familjegraven på Lidingö. I samband med detta hade släkten Dalén anordnat en släktträff med ett besöksprogram som också inrymde Gustaf Daléns tidiga industriverksamhet i Järla. Alla barn och barnbarn tillsammans med övriga släktingar, tillsammans 46 personer besökte Järla sjö för att bese de tre AGA-husen: den nyuppförda röda stoppningsverkstaden på Fyrgränd, AGAs vita fasadstenshus skyltad med ”Aktiebolaget Gasackumulator” på väggen samt torkugnarna (numera lägenhetsförråd).

Efter en snabb titt på herrgården åkte sällskapet vidare till Sjöhistoriska museet för demonstration av en fungerande klippljusapparat och solventil med en acytelengaslåga.

Därefter skulle sällskapet borda livräddningskryssaren ”Gustaf Dalén”. Livräddningskryssaren är normalt stationerad i Böda på Öland men som en hyllning och respekt för personen Gustaf Dalén var fartyget avdelat att den 28 juni assistera Gustaf Daléns släktingar. Blockhusuddens fyr som fungerade oavbrutet från 1912 till 1980 då den elektrifierades skulle beses liksom den kulturminnesmärkta AGA-fyren Libertus på en holme vid Fjäderholmarna.

Också Gustaf Daléns Nobelpris i fysik 1912 skulle åminnas med besök i Nobelrummet hos Kungl. Vetenskapsakademien.

Sällskapet blev guidat av Sten IM Svensson som ”förärades” en Gustaf Daléns optimistnål. När börsen kraschade i slutet av 1920-talet, och Gustaf Dalén – blind och för andra gången – var drabbad av stora ekonomiska problem, beställde Gustaf Dalén nålar med texten ”VAR OPTIMIST”. Så fort han mötte någon klagande olycksprofet fick denne en nål fastsatt på rockslaget. Själv bar han också en nål, synlig för alla.

Tankarna bakom stadsdelen Järla Sjö

Arkitekterna

Stadsplanen, markplaneringen och projekteringen av de 600 första bostäderna samt några butiker och restauranger är utförda av Småstaden Arkitekter AB genom Arkitekt SAR/MSA TeknD Bengt Smideman, Civ ing Håkan Jersenius och Arkitekt Vernon Gracie. Totalt har ett 50-tal medarbetare hjälpt till under olika skeden varav särskilt kan nämnas Arkitekt LAR/MSA Agnetha Meurman som utfört markprojekteringen.

Liv, lust och gemenskap

“Vi bygger en mänsklig småstad med liv, lust och gemenskap på historisk mark” stod det i en tidig broschyr om Järla Sjö. Tanken var att människor skulle kunna bo och arbeta i en vacker, trivsam och trygg stadsdel. Småskalighet, bevarande av historiska byggnader och mycket grönska var några grundförutsättningar för att skapa det. Det var också blandningen av arbetsplatser, bostäder och service som skulle få stadsdelen levande. Kopplingen till vattnet har självklart också varit en viktig förutsättning för planen. Med Järla Sjö fick vi chansen att förverkliga många av de idéer vi utvecklat om hur man utformar hållbara städer.

Småskaligt mot storskaligt

Under de sista decennierna av 1900-talet togs det fram olika planförslag för Järla industriområde med höga och storskaliga lösningar. Det ledde till högljudda protester från en rad organisationer och närboende. Inte minst boende i Lillängen propagerade för att vi skulle ta fram en småskalig lösning. Vår utmaning var att skapa lika mycket byggd area som dessa storskaliga förslag men i en småskalig form. Vi hade inspirerats av trädgårdsstaden och småstaden som stadstyper och utvecklat dessa koncept för alla rådande regler och krav. Genom forskningsarbeten på KTH visste vi att vi kunde klara samma exploateringsgrad som en del höghusområden. Kravet var också en bra ursäkt att gå ut i vattnet med en del byggnader. Norrtälje, Trosa och Sigtuna var några inspirationskällor, vilka har god kontakt med vatten. Vi planerade en strandpark med strandpromenad, badbrygga, ångbåtsbrygga, pir, småbåtsplatser, sjökrog och så många bevarade träd som möjligt. Två detaljplaner ställdes ut samtidigt i kommunen – ett storskaligt och vårt småskaliga. Av 70 yttranden var samtliga till förmån för vår plan.

Variation och mångfald

Variation och mångfald är nyckelord för stadsdelen. Det skulle vara varierade hushöjder från en till fem våningar. Det skulle vara en varierad lägenhetssammansättning från ettor till femmor. Det skulle också vara en variation av gammalt och nytt i samklang, genom att de historiskt intressanta byggnaderna bevarades i så stor utsträckning som möjligt och fick en framträdande roll i samklang med det nya. Det skulle vara en variation av kulörer och material, där falurött trä, tegel och puts var några av de viktigaste ingredienserna. Vi tror på att en rik färgpalett är bra för trivseln och vi ser färgsättningen som ett enkelt sätt att skapa variation. Järla Sjö skulle också ha en variation av innehåll, med ca 2 500 boende, 1 500 arbetande, restauranger, butiker, bowlinghall, förskolor och skola. Det skulle vara en varierad stadsmiljö med gator, gränder, torg, parker och den långsträckta strandparken. Även växtligheten är varierad så att det blommar under en lång del av året. Det är också rikt med ätbara frukter och bär så att växtligheten blir både till nytta och nöje.

Gemenskap och grönska

Stadsdelen utformades för att gynna sociala kontakter. Genom små kvarter skulle det vara lätt att känna igen och lära känna varandra. Många uteplatser i anslutning till gårdarna skulle snabba på den processen genom att grannar kunde vistas mycket ute. Bostadsrättsföreningarna skulle också få gemensamma lokaler för möten och umgänge, vilket genomfördes en del föreningar. Vi var också måna om att utemiljön skulle vara så inbjudande som möjligt och uppmuntra till vistelse av många människor samtidigt. Många sittbänkar, grönska, ätbara frukter och bär, samt rum i rummet skulle locka till det. Daléparken ville vi dela in i fler rumsligheter genom rosenbågar. Det ville projektet pruta bort men vi tyckte att det var så viktigt att hela arkitektkontoret ägnade en dag i Järla Sjö för att bygga en rosenbåge på eget bevåg. Efter det tog projektet på sig att bygga de övriga. Grönskan såg vi som viktig på flera sätt. Förutom att bidra till sociala kontakter och ha nyttoväxter skulle den bidra till den ekologiska mångfalden i stort och på så vis även gynna djurlivet. Humlor och bin var vi måna att värna om och projektet beställde även 100 fågelholkar för att gynna fågellivet. Den första sattes upp vid Herrgården och invigdes med tal och blåsorkester.

Sol, ljus och rymd

När man bygger tätt är det viktigt att ta hänsyn till dagsljuset i lägenheterna. Det är gjort på ett flertal olika sätt. Den södra sidan av kvarteren har flacka tak som släpper in både solljus och dagsljus även på vintern. På den södra sidan av dessa flacka tak är den karaktäristiska “kepsen” som reflekterar ner ljus till gatan. Även övriga tak lutar mindre mot gården än mot gatan för att släppa in ljus. Dessutom är det ofta öppningar i kvarteren, i taklandskapet och även på marknivån för att öka ljusinfallet och även skapa rymd i markplanet. På en gård ska man inte känna sig instängd utan ha möjlighet att komma ut i olika riktningar. På insidan av kvarteren är kulörerna ljusare så att dagsljuset reflekteras ner mot gården och även in i lägenheterna.

Trygghet och trivsel

Att många människor lär känna varandra bidrar till trygghet. Man ska också våga röra sig i området kvällstid. Var man än rör sig så är det nära till fönster som har utblick över utemiljön. Genom den överblick som finns kan många utemöbler och annat finnas kvar på uteplatserna.

Att stadsdelen innehåller olika verksamheter gör att det rör sig människor i utemiljön stora delar av dygnet, vilket bidrar till tryggheten. Att man har lagt omsorg om detaljerna i den fysiska miljön inger också en känsla av trygghet förutom den trivsel det bidrar med. Här har vi undvikit grova betongelement och stora asfaltytor. Som förälder är man mån om sina barns trygghet. Bilkörning är ofta ett problem i många områden, oavsett om det är villaområden eller flerbostadsområden. I Järla Sjö har vi utformat gatorna så smala som möjligt för att hålla hastigheten nere på bilarna.

Den historiska miljön

Fyren i Järlasjön i Nacka

Fyren i Järlasjön i Nacka – N 18° 09,27 O 59° 18,24

Ambitionen har varit att spara så mycket som möjligt av de historiska byggnaderna. Äldst är Järla herrgård med sina flygelbyggnader. Det var självklart att behålla en stor del av herrgårdsparken och att inte bygga för högt intill den. Byggnaderna från industriepoken dominerade området och de industrier som växte upp här har också dominerat den svenska industrihistorien. Därför var det ett särskilt ansvar att bevara det historiska ursprunget för Gustaf de Lavals Ångturbinfabrik och Gustaf Daléns AGA. Peab ville riva så mycket som möjligt och bygga nytt medan Wihlborgs hade större förståelse för värdet av industribebyggelsen.

Kommunen hade också starka intressen av att den historiska industrimiljön bevarades, liksom vi arkitekter. Allt blev dock inte kvar, utan det förhandlades och uppstod en del kompromisser. Marketenteriet ville alla bevara och bygga om till förskola och bostäder. Peab vägrade dock renovera den byggnaden så det slutade med att den revs och en liknande byggnad byggdes upp på nytt.

Detsamma hände med Agas faluröda första kontorsbyggnad bakom Marketenteriet. Den gröna byggnaden bredvid är dock bevarad och ombyggd för bostäder. Ytterligare en byggnad är bevarad från Agas tid i Järla sjö. Det är den så kallade sprängbunkern som användes för olika experiment och tillverkning. Det var en hård debatt inom projektgruppen om dess vara eller inte vara och vi arkitekter fick det att väga över genom att föreslå att den kunde innehålla extraförråd och på det viset ge intäkter. Den är en viktig del för att visa upp Agas första etablering. En byggnad som revs var den stora industrihallen som var sammanbyggd med Turbinhallen i den södra änden, mot vattnet. Kompromissen där var att vi fick utforma ett bostadskvarter där vi återskapade delar av betongpelarna och tegelfasaderna som tillhört hallen.

Även på Winborgs väg finns en tegelfasad som är återuppförd där det låg en mindre industribyggnad. Winborgs väg har fått namnet från Winborgs ättiksfabrik som utöver den bevarade Läderfabriken hade ytterligare en byggnad västerom. Tyvärr revs den byggnaden, liksom Smedjan upp i norr. Det fanns en byggnad som vi på arkitektkontoret ville riva. Det var en avlång kontorsbyggnad som låg på Gustaf de Lavals Torg, innanför där Sekunden ligger. Med den byggnaden kvar var det väldigt svårt att få till ett torg med bra proportioner. Att få riva kontorsbyggnaden och bygga Sekunden istället bidrog till ett betydligt bättre torg. Torget var en stor utmaning även utan kontorsbyggnaden eftersom Turbinhallen hade en våning under nuvarande torgnivå att ta hänsyn till.

Konsten

Järla Sjö är ovanligt rikt på konst. I programmet för den konstnärliga utsmyckningen ingår att exponera produkter som tillverkats av de Laval och AGA. En sju meter lång avtappnings-/mottrycksturbin, vilken levererades till Schauman Wood i Koupio, Finland 1959, har renoverats och finns nu i restaurangen i Turbinhallen. En riktig AGA-fyr har placerats längst ut på piren i Järlasjön som sedan vikingatiden varit inseglingsled till Stockholm. Fyren lyser med fast sken.

Framför herrgårdens gårdsplan finns en skulptur av Pilt-Carin Ersdotter, stående bredvid en mjölktunna. Hon var född i Leksands socken 1814 och var mjölkpiga på Järla gård 1833 – 1834. Hon utsågs till en av Europas tre vackraste kvinnor och blev bjuden på olika tillställningar i Stockholm. Hon tröttnade dock på uppståndelsen och reste tillbaka till Dalarna. Skulpturen är utförd av Peter Linde. På udden strax väster om Järla sjökrog finns bronsskulpturen ”Grodan” av Per Hasselberg.

På vägen in till Gustaf de Lavals torg finns Carl Eldhs skulptur ”Ungdom”. I Dalénparken fanns Carl Elghs ”Vattenalf” som invigdes av kommunalrådet Erik Langby 2003. Även i en del bostadskvarter finns det konst. Riksbyggen beställde utsmyckade emalgtavlor till sina radhus och nya herrgårdsflyglar. Bakgrunden till det var att de ville täcka fula luckor till elskåp intill entréerna. Emaljtavlorna är inspirerade av Järla sjös historia.

Inne på några av bostadsgårdarna finns också konstverk.

Prisbelönt

Järla Sjö har belönats med Stadsmiljörådets utmärkelse 2004. Motiveringen var:

– ”Järla sjö en ny stadsdel på historisk mark. Järla sjö i Nacka får Stadsmiljörådets utmärkelse 2004 för förvaltningen av ett industriarv och omvandlingen av detta till en stadsdel för boende, arbete, handel och rekreation. Järla sjö visar att det går att skapa blandade och variationsrika stadsmiljöer som tar vara på det historiska arvet, samtidigt som nya och höga kvaliteter tillförs. Det är just denna koppling som är förutsättningen dels för den spännande och variationsrika miljön, dels för att få lokaler med överkomliga hyror även för småföretagare.”

Prisplaketten består av en bronsplakett, utformad av konstnären Sivert Lindblom, och finns placerad på Gustaf de Lavals torg.

HSB utsåg kvarteret Fyren till HSB:s bästa byggprojekt 2003.

Riksbyggen utsåg kvarteret Borgargården till bästa Riksbyggenprojekt 2002.

Pin It on Pinterest

Share This